Varför no poo?
Back to basics! Det här inlägget bemöter en fråga som egentligen var enormt mycket vanligare för några år sedan:
Jag är nöjd, så varför hålla på med no poo?
Vid inlägg som handlar om hårstyling utan värme, schampon utan tensider och hudkrämer utan parabener har det ibland debatterats varför man egentligen skulle bry sig. Håret och huden är ju bra som de är, plattången är så älskad och vadå hår är ju ändå dött – varför ska man då ta hand om det? Jag gisstänker att det till viss del handlar om en rädsla för att släppa prylar och produkter man älskar för att ge sig ut i det okända. Vem vet vad som väntar där – havregryn och lera? För de flesta låter det inte så lockande.
Men no poo handlar inte om att förbjuda sig själv att använda det ena eller det andra eller sluta med sånt man älskar. Det handlar heller inte om att bli "snyggare".
No poo handlar om att:
1. lära känna sig själv, och
2. att ta kontroll.
Jag vet inte hur det är för er, men när jag var yngre kunde jag ofta förbanna mitt hår och längta efter en annan hårtyp. En hårtyp som inte var tovig, håröm eller som blev så sliten och trött i topparna att håret aldrig växte längre än till axlarna. Den enda slutsatsen jag kunde dra var att det berodde på att mitt hår var sånt. Men ett hår som lever sitt eget liv kan vara jobbigt och trassligt att handskas med och en hud som inte mår bra känns inte bra heller. Problemhy kan ofta göra ont, klia, strama och svida.
No poo behöver inte vara den enda rätta lösningen, men med ett intresse för no poo kommer alltid en bredare kunskap kring vad man behandlar hud och hår med. Och därför funkar det för så många.
Efter att jag började med no poo lärde jag känna både min hy och mitt hår. Jag vet precis när de behöver fukt och när de behöver fett och när jag stöter på problem så avfärdar jag det inte längre med att det är jag som är sån, utan kan nästan alltid identifiera vilket ämne (eller brist på ämne) det beror på. Att köra naturliga metoder handlar inte om att man aldrig får dra en borste eller plattång genom håret igen, utan om att ta kontroll över hår eller hy och styra dem dit man vill. Jag hade förut torrt och slitet hår med fet hårbotten som behövde tvättas åtminstone varannan dag. De senaste åren har jag balanserat hårbotten så den inte producerar lika mycket fett, samtidigt som längderna har blivit tjockare, starkare och mer återfuktade. Nu går det alltid minst fem dagar mellan tvättarna. Efter att jag nått den punkt då håret var så mättat med fukt att det inte kunde bli mjukare, har jag långsamt börjat justera behandlingen för att få det i precis den balans jag vill ha det.
Nu kan jag ibland använda värmestyling och vissa produkter med alkoholer i, samt har börjat borsta det oftare, men denna gång utan rädsla för att håret ska ta skada av det. Jag använder alltså med vilje vissa metoder och produkter som är något uttorkande, för att få precis den hårkvalitet jag vill ha. Inte slitet, men heller inte fuktskadat och omöjligt att sätta upp. I perfekt skick, men med stadga och volym. Det ser inte längre fett ut dagen efter tvätt men framför allt gör det inte ont när jag borstar det eller råkar lägga mig på det och jag fastnar inte med fingrarna i små trassliga knutar när jag drar handen genom håret. Det är dessutom mycket tjockare än tidigare och jag kommer för första gången i mitt liv att kunna spara ut långt hår.
Som en bonus har jag hittat nya produkter, metoder och recept som jag älskar hundra gånger mer än de jag använde tidigare. Nya älsklingar dyker garanterat upp bara man vågar släppa taget om de gamla.
