Fotograferat i skugga.
Ibland behöver ett nagellack lite tid och tålamod. Som Lady of Shalott från A-England. Jag bytte till mig det för ett tag sedan, helsäker på att det skulle passa finfint i min samling med blå lack, och målade det typ direkt. Men jag blev så besviken. SÅ BESVIKEN. Ni vet som man (jag) kunde bli som barn när man (jag) hade önskat sig något i present, typ den röda gosedjurskatten med det blommiga halsbandet, och fick nästan rätt men inte riktigt för personen som gav bort presenten fattade liksom inte att det var skitstor skillnad på den röda fluffiga katten och den grårandiga korthåriga fastän de i vuxna ögon var typ samma. Ni fattar?
Första gången jag målade lacket gillade jag inte att det var för mycket nästan-svart (så det inte syntes att det var blått) och att det fina blå och rosa(!!!) skimret i flaskan inte syntes på naglarna över huvud taget. Jag brydde mig inte ens om att fotografera det innan jag tog bort det.
I går hade jag bråttom och tog första bästa flaska när jag skulle måla naglarna så då blev det här igen ändå. Och se där – nu är jag inte negativ längre. Lacket har gått från ett bottenlack till ett jag gillar jättemycket. Det är precis så mörkt blått som det kan bli innan det tippar över till svart, och formulan är fantastisk. Det täcker på ett lager men torkar i en lite trist finish, så det behöver ett blankt överlack för att piffas upp lite extra. Jag kan tänka mig att det är fint med matt överlack också, men jag gillar inte den där mittemellanfinishen som en del nagellack får när de torkar. Och eftersom det faktiskt är fint väder (till skillnad mot för när jag målade det första gången) så kan man väl säga att jag föll pladask när solens strålar mötte naglarna.
Kollarå!
!!
!!